Ibland trillar det som hänt i livet plötsligt över mig igen och jag undrar varför just jag skulle behöva drabbas av en sådan djup hjärtesorg som jag gjorde i somras?Vad fanns det för mening med att min lilla bebis skulle lämna livet i min mage när han var så nära att komma till oss?
Vad kommer jag att tjäna på upplevelsen av en förlossning utan att få ha bebisen på mitt bröst när det hela är över?
Ja, ibland trillar det över mig och idag är en sådan dag. Jag hatar de här dagarna. Jag hatar den här känslan. Jag hatar den här vreden jag känner inför faktumet att min lilla pojke dog i min mage. Varför var det tvunget att hända? Varför?
Men jag är tacksam över Aaron. Så otroligt tacksam. Vad skulle jag göra utan honom? TACK livet för att du gav mig Aaron, den där tidiga septembermorgonen 2007 när solen gick upp över Stockholm. TACK, TACK, TACK!!!!
Jag vet att jag ska vara glad över det jag har och inte ledsen för det jag inte har. Men ibland blir känslan övermäktig. Hoppas att den släpper greppet om mig snart, så att jag tillfullo kan njuta av den här soliga dagen tillsammans med min lille Aaron.
Någon mening finns det med allt här i livet, men ibland är den svår att se.
Ha en riktigt bra fredag allihopa, det ska jag försöka ha!
Stor kram!
7 kommentarer:
Tankarna går till dig när jag läser ditt inlägg! Varma tankar till dig och din familj.
Frågar mig också ofta varför livet låter oss gå igenom dessa prövningar. Har svårt att se en mening i allt som sker.
Vi har också haft otroligt tuffa tider, vissa dagar orkar man bara inte. MEN så tänker man på det man faktiskt har och då känns allt så mycket lättare!
Sköt om dig!
Kram
K
Oj. Sitter här alldeles piggig på armarna när jag läser. Du verkar ha råkat ut för samma som jag. Det är tre år sen nu i juli.
Skickar en extra varm kram till dig.
stor kram
Ingen är värd att gå igenom det du har gjort.
Jag är mäktig imponerad över att du har sådana positiva tankar som du ändå har.
MIN tanke är att allt har någon mening...
Din dag kommer! Jag lovar!
Kram
Men, åh vad ledsen jag blir över vad ni behövt gå igenom. Så hemskt när man längtar och väntar! Alla tankar till dig & din familj!
Visst skall vi vara glada över det vi har, men jag tror oxå det är viktigt att tillåta sig att sörja. Och göra det så länge man själv känner att man behöver. Alla sörjer ju på olika sätt! Gråt, gråt, gråt och därimellan njut av solen, vardagen, Aaron, stundande bröllop och allt annat som får livet värt att leva! Det finns säkert en mening med allt, även om den ibland är mycket svår att se...
Stor kram Lisa
Stora styrkekramar till dig i massor!!!!!!!!!!!!!!!!/ Johanna
Skickar några varma styrkekramar!
Hoppas det känns lite bättre snart!
Skicka en kommentar