måndag 16 november 2009

Lillebror

Ofta tänker jag på dig, på hur allt hade varit om du vilken dag som helst skulle ha kommit till oss. Hur allting hade varit om du skulle ha stannat kvar hos oss. Hur ditt skratt hade låtit, hur ditt leende hade sett ut och hur en kram från dig hade känts?
Jag kommer aldrig få något svar. Jag vet bara att du är på en mycket finare plats än där jag är och jag vet att du är lycklig för där finns inga värderingar och jag vet att vi kommer att ses igen, en annan tid, en annan plats.

Lillebror, du fattas mig!

2 kommentarer:

Mellan fyra väggar... sa...

Jag fäller en tår... finner inga ord..
(har faktiskt tänkt på er)

Ska gå och krama mina barn nu!

Mrs T sa...

Så otroligt fint skrivet. Beundrar verkligen er styrka och att du orkat ta tag i och förverkliga en av dina drömmar efter allt detta. Du är en god förebild i svåra situationer.

Kram till er!