Nu är det inte långt kvar innan vår lilla bebis kommer, jag är redan i vecka 32 (jag kan inte förstå var tiden tog vägen) och jag längtar så mycket tills den här lilla människan är hos oss så det finns inte ord. I fredags vågade jag till och med köpa ett par SMÅ sparkbyxor och en filt till vagnen, då längtade jag ännu mer...Bara 6-7 veckor tills jag får krama och pussa och gosa....att man kan längta så mycket...
Ja, så här stor är alltså den lilla krabaten, men den envisas fortfarande med att ligga i sätesbjudning, med huvudet upp och ryggen utåt vilket resulterar i att den sparkar ndåt och inåt, vilket ibland känns riktigt ordentligt och ibland nästan inte alls. Jag hoppas att den snart kommer att vända på sig och stanna så, så att vi slipper allt vad vändningsförsök heter...snälla, älskade lilla krabat, slå en kullerbytta där inne och stanna med huvud nedåt!
2 kommentarer:
Ja tänk att jag födde våran förstfödde dotter i v 32. Det var det ingen som talade om att man kunde!
Hon är 10 år nu och bara det är märkligt att tiden går så fort. Kram LiseLotte
Åh vad späpnnande! Jag väntar ett liten systerson inom kort och det ska bli så roligt! Tänk att jag ska få bli moster! =) Snufsa, mysa, skämma bort och allt som hör till...Mmm!!! Stackars syster har inte alls mått bra. Jag kommer ihåg när jag väntade Julian, jag har nog aldrig mått så bra!
Hoppas liten vänder sig snart! Systers har stått påhuvudet hela tiden, och lever rövare så det heter duga...=)
kram kram emelie
Skicka en kommentar