lördag 12 juni 2010

Kattunge

Högst upp på Aarons önskelista står en egen kattunge.Mormor & morfar skulle ha köpt en i sommar men det blev av flera anledningar ändrade planer och Aarons lycka slogs i spillror. Vad gör man? Jag skulle nog också kunna tänka mig en katt, en utekatt, som fick komma in och äta, sova och leka, men som spenderade mycket tid utomhus...

Men innebär det mycket jobb och strul när man ska åka bort? Det går ju i alla fall inte att påstå annat än att de är URGULLIGA!

3 kommentarer:

s.m.i.l.e sa...

Dottern har inte kommit till den fasen ännu, men sonen har varit där. I omgångar. En period ville han absolut ha katt. Sen var det hund. Sen katt igen. Nu har det varit lugnt något år. Han har så mycket annat att pyssla med nu, så han tänker inte på det, tror jag. Vi hade hund (westie) tills han var 2,5 år och det är fantastiskt med ett husdjur. Det blir som en familjemedlem. Men det är också bindande. Mycket stort ansvar. Inte lika lätt att ta med sig ett husdjur överallt, som man kan med ett barn. Men visst är det underbart. Jag saknar vår lilla skrutta jättemycket. När barnen blivit stora, ska maken och jag skaffa hund igen. Inte nu. Men visst blir man sugen. Ofta.

♥ mamman i huset ♥ sa...

Vill bara titta in och önska dig ett stort LYCKA TILL på lördag!



Kram!

Camilla sa...

Ja det gäller att tänka efter både en och två gånger innan man skaffar djur. Katter kan leva upp till 20 år så det är en lång tid man ska ta hand om den. Mycket jobb när man åker bort? Bara du har en nära vän/granne som du litar på och som kan titta till katten helst två ggr om dagen, så är det fixat! Själv har jag fyra stycken och kan inte tänka mig ett liv utan katter! ♥