Aaron & Me

Idag har vi varit i minneslunden och tänt ljus för lillebror (som nu också kan titulera sig storebror till Felix) som är i himlen....fy så tungt det känns att stå där och bara titta. Att veta att han ligger där i jorden är mer än vad jag klarar av. Han skulle ju vara hos oss, inte en kropp i jorden och en själ i himlen, nej, hos oss var det ju meningen att han skulle vara.

Jag skulle ge vad som helst för att ha fått lära känna honom och höra hans skratt. För att få krama om honom och känna hans andetag mot min hals. För att få känna hans små läppar mot mina i en puss. Skulle kunna ge vad som helst för att få  se homom tillsammans med sina bröder. Vad som helst för att få hämta honom på dagis, se honom cykla och klättra i träd. SR HONOM LEVA.

Varför fick du inte leva? varför fick du inte vara hos oss?

Jag lever på att jag någon gång kommer att få träffa honom, jag kommer att få krama honom, pussa honom och höra honom skratta. Någon gång, någonstans...

Älskade unge, du fattas mig!!!!!