Imorgon är den stora dagen, den 5 september, då fyller Aaron 2 år och min lilla kille är inte så liten längre...den 5 september 2007, då förändrades världen för då drog den finaste lilla pojke världen någonsin har skådat sitt första andetag och den pusselbit som jag inte visste att jag saknade lades på plats. Att en så liten människa, som han då var, ögonblickligen kan innebära SÅ MYCKET OVILLKORLIG KÄRLEK är för mig en gåta, men så var det. Han gav världen en ny dimension och därför fick min syster sjunga den här sången på hans dop:
"Det var den vackraste dagen i mitt liv, den morgonen du kom till mig,
Jag var så stolt som en människa kan bli den morgonen du såg på mig, och jag på dig.
Jag var så stolt som en människa kan bli den morgonen du såg på mig, och jag på dig.
Jag lyssna efter dina andetag, så lätta som en fjärils vinges slag.
Jag ska alltid finnas för dig, jag ska alltid finnas här för dig.
Allt känns så skört, som trädets första blad när våren ännu tvekar.
Du stannar väl? Du lovar att va kvar, som en del utav min morgondag, vår morgon dag?
Jag lyssna efter dina andetag, så lätta som en fjärils vinges slag.
Jag ska alltid finnas för dig, jag ska alltid finnas här för dig.
Du är välkommen till jorden, välkommen min vän.
Må lyckan följa med dig på din väg från himmelen.
Som en ängel har du landat här i vårat hem,
välkommen till jorden min vän.
Välkommen hem".
Aaron, några timmar gammal, 5 september 2007
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MIN STORA POJKE!
JAG ÄLSKAR DIG ALLTID!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar