Aaron ska bli storebror!

Nu, idag, på min födelsedag av alla dagar på året är tiden inne, jag vågar berätta, jag känner mig mogen at berätta...Aaron ska bli storebror!

För mig är det här något så ofantligt stort så jag tänker inte ens försöka sätta ord på det. Jag har sällan, för att inte säga aldrig, upplevt en sådan lycka och en sådan längtan!!! När Aaron skulle komma visste jag ju inte vad som väntade mig (och tur var väl det för då hade jag aldrig stått ut med längtan efter honom) men det vet jag ju nu! En liten goding! En liten människa! En oändlig kärlek! Att vi sedan har längtat, väntat, önskat, undrat, känt förtvivlan och djup sorg över att det tagit så lång tid gör glädjen och förväntan ännu större. Att vi förlorat en liten pojke som valde att bli en liten ängel gör oron gigantisk.

Nu ber jag livet om att få behålla den här lilla fisen, att få höra det första andetaget, att få krama den, pussa den, älska den, höra den skratta och gråta. Nu ber jag livet om att han/hon ska få leva tillsammans med mamma, pappa och storebror. Vi ska ta hand om dig, du är SÅ otroligt välkommen!